Sturm und Drang, någon? Pt 2
Tänker på alla de fantastiska möten man kan råka ut för inom de vita sterila väggar som alltför ofta bekläder rummen i våra sjukhus i vårt lagom måttliga land...
Mannen jag skrev om i ett av mina första inlägg här, under samma rubrik som ovan, är ett inspirerande exempel. Det tar mig tillbaka till de tankar han fick mig att tänka. Hur alla känslor tycks födas ur sin exakta motpol, när kärlek innebär att känna saknad, rastlöshet, förtvivlan och oro, och ur detta kommer bekräftelse, trygghet, styrka och tro på sig själv och sin vän.
Allt bottnar på något sätt ner i hur man egentligen vill ha det. Alla ovan beskrivna känslor är fullt mänskliga och naturliga i en sån utsatt situation som det är att våga ge sig därhän med någon. Så hur ska vi definiera detta? Hur vill jag att det ska vara?
Jag vill vara med någon som är en egen individ! Jag vill vara modig nog att släppa taget tillräckligt för att hon ska fortsätta utvecklas, växa som en egen persona. Jag vill att hon och jag ska växa i oanade riktningar med varandras stöd och inspiration, att vi ska kittla varandras sinnen intellektuellt, sexuellt och individuellt. Jag vill att det ska vara du och jag, inte bara vi. Man kan aldrig äga en människa och även om jag vill ha dig så är det alltid upp till dig när jag får dig, och vice versa. Bromsklossar finns det nog av omkring oss, låt oss inte bli tillsammans med en också.
Jag vill tro att man tillsammans kan inspirera varandra till att vara så mycket mer! Jag vill inte bara vara med dig för att "med dig behöver jag bara vara mig själv", men för att du också får mig att vilja förbättra mig själv! Man kan stimulera varandra att plocka fram ens bästa sidor, att behålla skärpan och att vara "på tå". Därigenom må bättre med varandra och sig själva.
Ju mer man släpper taget desto mer känner man oro och ängslan. Detta känns det som att vi är för rädda för att göra idag. Vi är helt enkelt för ovana. Sträck upp en hand alla som tappat en kompis när denne gått in i ett förhållande! Men håll huvudet kallt! Tänk på det nyktert! Vill du verkligen vara med någon som inte vill vara med dig? Är det mer ynkligt att tvinga sig kvar likt en igel på en person som bara längtar bort, eller att bli lämnad i ett förhållande som har passerat bäst före-datum för längre tid sedan än den där löken du glömt bort längst in i ditt kylskåp? Nej, släpp taget! spräck din skyddande bubbla och våga växa med dina känslor istället för att kväva dom.
Werther kanske inte är någon bra förebild då, men jag ger honom ett halvt rätt: man måste våga kämpa för det man tror på och man ska stå för sina känslor. Alla som gör det är mina vardagshjältar.
Nyckel-klyschor: Våga för att vinna, kärlek är som en fågel, håller du den för hårt så dör den, håller du den för löst så flyger den iväg.
Alternativ titel: Du och jag mot världen, eller du och jag och världen?
Mannen jag skrev om i ett av mina första inlägg här, under samma rubrik som ovan, är ett inspirerande exempel. Det tar mig tillbaka till de tankar han fick mig att tänka. Hur alla känslor tycks födas ur sin exakta motpol, när kärlek innebär att känna saknad, rastlöshet, förtvivlan och oro, och ur detta kommer bekräftelse, trygghet, styrka och tro på sig själv och sin vän.
Allt bottnar på något sätt ner i hur man egentligen vill ha det. Alla ovan beskrivna känslor är fullt mänskliga och naturliga i en sån utsatt situation som det är att våga ge sig därhän med någon. Så hur ska vi definiera detta? Hur vill jag att det ska vara?
Jag vill vara med någon som är en egen individ! Jag vill vara modig nog att släppa taget tillräckligt för att hon ska fortsätta utvecklas, växa som en egen persona. Jag vill att hon och jag ska växa i oanade riktningar med varandras stöd och inspiration, att vi ska kittla varandras sinnen intellektuellt, sexuellt och individuellt. Jag vill att det ska vara du och jag, inte bara vi. Man kan aldrig äga en människa och även om jag vill ha dig så är det alltid upp till dig när jag får dig, och vice versa. Bromsklossar finns det nog av omkring oss, låt oss inte bli tillsammans med en också.
Jag vill tro att man tillsammans kan inspirera varandra till att vara så mycket mer! Jag vill inte bara vara med dig för att "med dig behöver jag bara vara mig själv", men för att du också får mig att vilja förbättra mig själv! Man kan stimulera varandra att plocka fram ens bästa sidor, att behålla skärpan och att vara "på tå". Därigenom må bättre med varandra och sig själva.
Ju mer man släpper taget desto mer känner man oro och ängslan. Detta känns det som att vi är för rädda för att göra idag. Vi är helt enkelt för ovana. Sträck upp en hand alla som tappat en kompis när denne gått in i ett förhållande! Men håll huvudet kallt! Tänk på det nyktert! Vill du verkligen vara med någon som inte vill vara med dig? Är det mer ynkligt att tvinga sig kvar likt en igel på en person som bara längtar bort, eller att bli lämnad i ett förhållande som har passerat bäst före-datum för längre tid sedan än den där löken du glömt bort längst in i ditt kylskåp? Nej, släpp taget! spräck din skyddande bubbla och våga växa med dina känslor istället för att kväva dom.
Werther kanske inte är någon bra förebild då, men jag ger honom ett halvt rätt: man måste våga kämpa för det man tror på och man ska stå för sina känslor. Alla som gör det är mina vardagshjältar.
Nyckel-klyschor: Våga för att vinna, kärlek är som en fågel, håller du den för hårt så dör den, håller du den för löst så flyger den iväg.
Alternativ titel: Du och jag mot världen, eller du och jag och världen?
Caravan
I'll be your dream I'll be your wish, I'll be your fantasy... Monotont och tråkigt som både Savage Garden och Cascada sjöng, sockersött, korrekt och fyrkantigt och... GAAH!
Fuck that
Ska man göra en cover ska man tillföra låten en ny dimension, göra något nytt av den! Inte försöka casha in på någon annans grej, eller hur? Om allt redan sagts bättre så säg samma sak igen fast på ett annat sätt! På din egen dialekt och med egna ord!
The Ventures gjorde det tidigt på 60-talet, med en klockren tolkning på Duke Ellingtons Caravan. Digga låten! Digga trumpinnarna-på-basen-solot-som-fler-än-San-Bason-borde-kopiera och digga gogo-dansarna som egentligen inte passar in, men som är jäkligt roliga!
Jämför med originalet om du inte hört det tidigare! Sir Duke jobbar lite mer med harmonier och stämning än vad surfgrabbarna gjorde;)
The Ventures gjorde det tidigt på 60-talet, med en klockren tolkning på Duke Ellingtons Caravan. Digga låten! Digga trumpinnarna-på-basen-solot-som-fler-än-San-Bason-borde-kopiera och digga gogo-dansarna som egentligen inte passar in, men som är jäkligt roliga!
Jämför med originalet om du inte hört det tidigare! Sir Duke jobbar lite mer med harmonier och stämning än vad surfgrabbarna gjorde;)
Guerrilla Radio
All is fair in love and war
All in love is fair
Never would it let us down,
barely missing by a pair...?
But...
What in war is fair I ask;
to send our young ones out to bleed,
to meet their horrid task?
Never does it satisfy
never will it please you
hollow are our promises,
exactly like we're used to.
Choke on wine and cheddar cheese
life is what we make of it
I still have my own ideas
BREAKING NEWS:
A truce has been called in the war against loneliness.
Armed forces has been ordered not to cross enemy lines and to respect given boundaries.
The situation is described by eye-witnesses as a "watchful wait" as negotiators run their errands of diplomacy. Chances for further battles are, however, by experts deemed as "poor".
Further updates on the subject to follow, Stay tuned.
Thank you for watching http://definition.blogg.se
XXZZZXXXXZ/////VÍVALAREVOLUCIÓNXXZX//X/X//XZQ
All in love is fair
Never would it let us down,
barely missing by a pair...?
But...
What in war is fair I ask;
to send our young ones out to bleed,
to meet their horrid task?
Never does it satisfy
never will it please you
hollow are our promises,
exactly like we're used to.
Choke on wine and cheddar cheese
life is what we make of it
I still have my own ideas
BREAKING NEWS:
A truce has been called in the war against loneliness.
Armed forces has been ordered not to cross enemy lines and to respect given boundaries.
The situation is described by eye-witnesses as a "watchful wait" as negotiators run their errands of diplomacy. Chances for further battles are, however, by experts deemed as "poor".
Further updates on the subject to follow, Stay tuned.
Thank you for watching http://definition.blogg.se
XXZZZXXXXZ/////VÍVALAREVOLUCIÓNXXZX//X/X//XZQ
The Modern Man
"Vill du prata?" frågade hon.
Inte fan ville jag prata! Jag ville svepa mina armar om henne, kyssa henne varmt och blött och unikt och bli hållen lika varmt tillbaka så att allt annat skulle glömmas bort, färger skulle flyta ut och allt skulle bli likgiltigt blått runtom oss, förutom den guld-grön-skogssmet av passion som vi skulle utgöra. Jag ville slå henne i huvudet med min trubbiga klubba och släpa hem henne till min kala grotta, jag ville släppa loss våra själar i vild men harmonisk naken dans och få uppleva den underbara ljuva resignation som alla känner när två själar försökt förenas, men inte kunnat fly från dess behållare vår lekamen. Jag ville...!
"ja", svarade jag och förlikade mig med mitt öde.
Tro, hopp och hundbajs
Jo!
Jag satt och tänkte på om det var något jag funderade på.
Nae...
Jo förresten! Snart är det vår. Då jäklar! Dags att bli förälskade och underbart naiva och gå ut på promenader med vårkärleken och se världen på nytt med Henne (notera: stort H!) vid din sida, som vore hon ett par taxichaffis-solbrillor som gör att allt lyser upp gult och ljust; ett filter som skalar bort det gråa och får till och med de grå hundskitarna som konserverats från i höstas under snön att leende glittra tillbaka till dig!
Jag känner det redan... Dagarna blir ljusare, jag är nästan i tid till föreläsningarna och jag lyckas komplettera den här retoriska trean på ett roligt sätt genom att skriva just detta som tredje exempel!
Allt är en låt och just nu nynnar världen på Province av TV on the Radio. Love is the province of the brave, man måste våga tro på lyckan för att hitta den. Om man inte vågar älska så blir man utan. Kan det verkligen vara så att blyga pojkar inte får kyssa vackra flickor!?
Prolly.
Per Definition Taavo
Jag satt och tänkte på om det var något jag funderade på.
Nae...
Jo förresten! Snart är det vår. Då jäklar! Dags att bli förälskade och underbart naiva och gå ut på promenader med vårkärleken och se världen på nytt med Henne (notera: stort H!) vid din sida, som vore hon ett par taxichaffis-solbrillor som gör att allt lyser upp gult och ljust; ett filter som skalar bort det gråa och får till och med de grå hundskitarna som konserverats från i höstas under snön att leende glittra tillbaka till dig!
Jag känner det redan... Dagarna blir ljusare, jag är nästan i tid till föreläsningarna och jag lyckas komplettera den här retoriska trean på ett roligt sätt genom att skriva just detta som tredje exempel!
Allt är en låt och just nu nynnar världen på Province av TV on the Radio. Love is the province of the brave, man måste våga tro på lyckan för att hitta den. Om man inte vågar älska så blir man utan. Kan det verkligen vara så att blyga pojkar inte får kyssa vackra flickor!?
Prolly.
Per Definition Taavo
Beat it
All work and no play makes Mike a dull boy. All work and no play makes Mike a dull boy. All work and no play makes Mike a dull boy. /.../
För att skriva blogg ska man känna att man har någonting att berätta, gärna dela med sig en historia eller någon gång kanske till och med lära ut någonting. Någon vill fungera som databas av händelser som intresserar just dennes lilla clique, andra verkar vilja skriva av sig och många verkar verkligen vilja synas.
Fuck that.
Jag skulle vilja se en blogg som börjar som On the Road av Kerouac. En blogg som aldrig gäspar eller säger något alldagligt, men som brinner brinner brinner som fantastiska romanska vaxljus, exploderandes som spindlar mot stjärnorna och i mitten ser man det blå ljuset poppa, och alla ba' "Åååh!"
'Because the events about to occur, are too amazing not to be told'
För att skriva blogg ska man känna att man har någonting att berätta, gärna dela med sig en historia eller någon gång kanske till och med lära ut någonting. Någon vill fungera som databas av händelser som intresserar just dennes lilla clique, andra verkar vilja skriva av sig och många verkar verkligen vilja synas.
Jag skulle vilja se en blogg som börjar som On the Road av Kerouac. En blogg som aldrig gäspar eller säger något alldagligt, men som brinner brinner brinner som fantastiska romanska vaxljus, exploderandes som spindlar mot stjärnorna och i mitten ser man det blå ljuset poppa, och alla ba' "Åååh!"
'Because the events about to occur, are too amazing not to be told'