Tankar
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig tom och likgiltig. Tänker på hur beroende jag är av sol och värme. konstigt för en kille från Polcirkeln. Som en indisk tiger uppvuxen med nordpolens pingviner, ungefär. Men det är hatfyllt att göra jämförelser säger Jack. Vi är vad vi är vad vi är och det är bara så det är. Det får bli som det blir när det inte blev som det skulle, ungefär.
Konstigt hur jag alltid behövt någon annan för att plocka fram mitt bästa. Som att jag själv redan vet vad jag kan och inte behöver bevisa något för mig själv, men för dig måste jag visa min fullkomlighet, som ju uppenbarligen är fullkomlig enbart när du är närvarande. "You complete me" säger Isse till Johanna. Det kanske är så det funkar. Som små enzym är vi, med ständigt behov av substrat. Well, jag blottar min aktiva yta, kom bara, konformationsförändra mig!
I am such a nerd. Mina fem minuter är slut.
Konstigt hur jag alltid behövt någon annan för att plocka fram mitt bästa. Som att jag själv redan vet vad jag kan och inte behöver bevisa något för mig själv, men för dig måste jag visa min fullkomlighet, som ju uppenbarligen är fullkomlig enbart när du är närvarande. "You complete me" säger Isse till Johanna. Det kanske är så det funkar. Som små enzym är vi, med ständigt behov av substrat. Well, jag blottar min aktiva yta, kom bara, konformationsförändra mig!
I am such a nerd. Mina fem minuter är slut.
Granulation
Som ett plåster....
Jag lossar det sakta och väljer lite smärta under lång tid. För rädd, oförmögen att dra snabbt och med ett skrik frigöra allt på en gång.
Jag inspekterar såret som ännu inte läkt:
-Infekterat.
Att det gör så ont;
Amputera dig från mitt hjärta.
Jag lossar det sakta och väljer lite smärta under lång tid. För rädd, oförmögen att dra snabbt och med ett skrik frigöra allt på en gång.
Jag inspekterar såret som ännu inte läkt:
-Infekterat.
Att det gör så ont;
Amputera dig från mitt hjärta.
Back to basics
När jag gick i lågstadiet hade vi en lärare som satte oss att skriva fem minuter varje dag. Vi hade alla varsin tankebok där vi skulle skriva våra funderingar.
"Men jag vet inte vad jag ska skriva!" var den vanligaste kommentaren.
"Skriv det då", svarade läraren.
Visst hände det att man trotsigt fyllde några sidor med "jag vet inte vad jag ska skriva jag vet inte vad jag ska skriva jag vet inte vad jag ska skriva" men oftast hade man något att reflektera över.
Tänk er det klassrummet med 20st sjuåringar som sitter och reflekterar över sina egna tankar...
"Men jag vet inte vad jag ska skriva!" var den vanligaste kommentaren.
"Skriv det då", svarade läraren.
Visst hände det att man trotsigt fyllde några sidor med "jag vet inte vad jag ska skriva jag vet inte vad jag ska skriva jag vet inte vad jag ska skriva" men oftast hade man något att reflektera över.
Tänk er det klassrummet med 20st sjuåringar som sitter och reflekterar över sina egna tankar...